First impression last!

Hemma!  När jag står på löpbandet märker jag att efter varje gång orkar jag lite mer. Jag börjar med att gå för att efter en liten stund börja springa...idag lade jag en tidning ovanpå tidsräknaren och kaloriräknaren för att slippa känna den stressen. Det var riktigt bra. Jag tänkte inte alls på tiden utan kunde springa mer än tidigare. Med det vill jag säga att jag är stolt över mig själv. Ja men hallå. Jag springa? Jag måste nypa mig själv i armen .....Jag kan så mycket mer än vad jag tror. När man tror att man inte orkar, orkar man meeeer. Mycket sitter i huvudet mina vänner. Sedan är det ju inte bara löpbandet, nej det är ju styrkeövningarna.Det är kombinationen som gör resultatet. När jag kliver av löpbandet,benen känns som tagliatelli så ska jag köra mage,ben och armar och kanske lite kettlebells. Faan tänker jag ibland och yes ibland beroende på dag,humör och ork. Nu längtar jag tills nästa gång jag ska dit. Jag kan knappt tro att det är jag som skriver det. Förr hade jag valt soffan och en halvkass tvserie innan jobbet. Nu vet jag att jag mår så mycket bättre om jag kan träna innan jag börjar jobbet. Vilken tur att jag lockades av svärmors prat om O2 och gick dit. Den tjejen som jag träffade när jag kom in, Cathrine bidrog med sitt positiva sätt och peppande prat att jag fastnade där. First impression last!